Det skrivna ordet har en oerhörd makt. I blogg efter blogg kan människor ge uttryck för mer eller mindre seriösa åsikter. En del av dem anonymt, en del stolterar med sina namn. Folk verkar dessutom kunna tror på det mesta så länge som det står skrivet. Jag läste någonstans att det varje dag dör ca 30 000 tusen barn i världen av sjukdomar, sjukdomar som vi här i väst har bot för. 24 000 tusen människor dör av svält varje dag. Av att kroppen ger upp pga av näringsbrist, allt medan halva den kostnad som USA och dess lakejer, har lagt ut på avsätta Saddam skulle täcka hela världens behov av mat och medicin. Men det är det inte många som skriver om. Dessvärre så är det kanske ingen som vill läsa det heller. Nej då känns det MYCKET viktigare att ta del av Vendelas hundmodetips inför vinter. INTE FAN är det konstigt att folk där ute får nog av oss och vår livsstil. FÖR INTE fan är det våra resurser som har exploaterats. Men annars så är det lugnt

Fick ett ganska chockande besked, en kollega som häktats för våldtäkt. Hur utgången än kommer att bli så är han nog stämplad för alltid i vårat kollegium, ska bli intressant att följa utvecklingen. Samtidigt så hör jag i bruset den misstro som finns för rättsystemets. I den allmänna debatten (fikarummet, korridoren) har jag ofta stött på tankar om att rättssystemet i sig producerar många fall, fall som senare visar sig vara ogrundade. Att kvinnor använder sig av taktiken att anmäla för att hämmnas eller straffa för andra oförrätter. Att polisen lägger ord i munnen på barn som blivit utsatta för övergrepp. Att förhören är ledande. Jag upplever att det har smugit sig in en misstro som jag inte kan känna igen från förr, säg en så där 10 år sen. Varför? Ingen nyhet är väl bättre än att någon är oskyldigt dömnd. Att det förekommer då och då är det väl ingen tvekan om. Men just kring dessa frågor  så som pedofili, våldtäkt och liknande tenderar nyhetsvärdet vara så mycket större.

Det har smugit sig in en syn på att kvinnan får skylla sig själv, inget nytt i det. Återigen så har vissa domslut gjort gällande att det har varit en förmildrande omständighet. Visst är det så att om jag umgås i kriminella kretsar så är risken att utsättas för brott enormt mycket större, kanske är det samma sak med att om man som ensam kvinna vardra på platser som är dåligt upplysta, isolerade  osv. Visst är det så att man som offer inte är skyldig men hur oskyldig ska man vara i sitt tänk för att inte förstå att risken ökar om man söker sig till dessa isolerade platser.

Pedofiler är ett annat hett ämne. Hur ska man förhålla sig mot dessa? Seriöst. Jag är mycket kluven. Å ena sidan så kommer "urmannen" fram i mig. Han säger att de ska bort. Å andra sidan så kan jag inte i min skalle få in att det inte är sjukt störda människor som utför dessa handlingar, å i min bok så ska dessa människor få vård, inte tas bort. Samtidigt så blir jag förbannad när brottsoffret kommer bort i sammanhanget. "Å det är sååå synd om honom, han är ju sjuk. Forskning visar på att de som utsätter barn för övergrepp nästan uteslutande själva varit utsatta för övergrepp i sin barndom" bla, bla, bla. Skitsvårt tycker jag att föhålla mig.

Och nu är det andra gången på 7-8 år som jag ställs inför det.

Man kan läsa på Aftonbladets nättidning om att hunden håller på att bli vårt nya substitut för familjen. Även om jag helt klart kan tycka att det är helt ok att ha känslor för sin hund, att älska den osv, så blir jag ändå ganska bekymrad. Och det mest med tanke på hunden, faktiskt. Att tillskriva hunden en massa mänskliga egenskaper torde inte ha med omsorg om djuret hund att göra. Snarare en tomhet som man inte kan fylla med annat. Prova knark det har jag hört fyller en massa tomhet. Låt hunden få vara hund. Visst är det bra att hunden får komma in på fik, visst är det bra att i extrema väder klä på hunden ett täcke. Måla klorna på en hund? Perverst. HUr många långpromenader får hunden, aktiverar jag den på ngt sätt pykiskt, är frågor som man bör ställa sig. Så istället för att springa runt och leta kläder till din hund, gå en långpromenad med densamme, den uppskattar det bättre, garanterat.

http://www.aftonbladet.se/wendela/ledig/article3621865.ab

Skönt med helg, har varit skittrött hela veckan, sovit hela dagarna känns det som. Jyckarna var inte fått det de behövt, tycker jag. Jag har som ambition att de ska få vara koppelfria under minnst en timme varje dag, plus allt det övriga. Tikarna har tagit det lugnt undr några dagar, lillan är lite överspänd men imorse så nosa å slicka de på varann, dt var roligt att se. Jag har infört en ny regel nu efter senaste slagsmålet dem emellan, nämligen att de inte få vara lösa å busa samtidigt, funkar bra. Lillan börjar gå till sig, nu börjar det på allvar synas att hon är en staffe. Jag har egentligen aldrig varit orolig men med tanke på att hon ska vara en avelstik så jag jag ändå följt hennes utveckling mer nogrannt. Gamtiken är som hon är och vi köpte inte hennne med tanke på avel. Nu är det ju inget fel på henne. Jag har haft en kull på henne och har kontakt med köparna så jag har kunnat följa kullens utvekcling, det blev friska  å stabila hundar med ett rastypiskt utseende å mentalitet, de är nöjda och jag är nöjd med det. Ska ta igen lite tid i helgen med dem, kanske grilla lite. Nice med fint väder.

Ha en bra helg

Har det tråkigt på jobbet, skrev ett inlägg nyss, tack Wizy? för att du fick igång mig. Arbetskamraterna känns passè idag, inget kul. Men va fan jag kan slå ihjäl några minuter med att skriva så så illa är det inte. Jag har ett ganska schjysst kneg så, får bestäma mycket själv vad jag ska göra, trivs för det mesta bra med det jag gör. Kan fira hem ganska ofta.

Fick en fråga om jag har kamphund. NEJ, jag har ingen kamphund. Däremot så har jag flera staffordshire bullterriers. Om jag ser någon ha en schäfer så kan jag inte utgå från att det är en polishund, inte ens en brukshund. Visst staffarna tränades på att slåss för en så där hundra år sen. Idag är staffen en utpräglad familjehund. Jag brukar säga att mina hundar är friskvårdshundar. Däremot så tycker jag inte om den polemik som man har kring vissa raser. Den satanisering vars ända syfte är att tjäna pengar. Sen har vi hundhatarna som det egentligen inte spelar någon roll för vilken sorts hund de får gnälla över.

En äldre kvinna fick krosskador i handleden efter att ha blivit överfallen av en hund i Rovaniemi i Finland. Kvinnan var ute på promenad då hon mötte en hundägare och dennes hund som troligen var av rasen  "spetstyp", hunden överföll kvinnan som föll omkull och krossade sin handled. Hundägaren försvann omgående från platsen, polisen i Rovaniemi ber att hundägaren skall anmäla sig hos polisen, skriver IL 
"Kamphund"? Nä för då hade det varit FETA rubriker

JAg vill utfärda en varning!!

Jag har under en längre tid sett en mängd människor, framförallt kvinnor i 50 års åldern men även en mängd andra, gå omkring med ett hemligt tecken fastsatt någonstans på kroppen, idag såg jag en som tom hade ett sådant på ryggsäcken. Är det en hemlig sekt? Ett nytt politiskt parti? Eller något ännu värre? Typ en liga, torpedliga? I övrigt så ser dessa individer ut som individer i 50 års åldern gör. Och det är väl förstås hela poängen och det som gör dem så farliga. Tecknet är rosa, typ ett band är ändarna korsar varann.